Cristiano Ronaldo, CR7, eller Ibra, Ibrakadabra,The Zlat,Pride of Sweden,Son of God, il Genio, Loumo Scudetto!!
Ja, det är en del av namnen som Zlatan Ibrahimovic fått med sig genom åren. Zlatan själv, anser att han inte behöver något smeknamn, fastän man hört honom hänvisa till sig själv som Ibrakadabra (självklart i tredje person).
Hans kommentar till frågan om smeknamn var ett konstaterande följt av en fråga: ”Zlatan behöver inget skräckinjagande namn, räcker det inte med att ett 100 kilo muskelpaket springer emot dig?
Vi får se om det räcker till imorgon för att skrämma det portugisiska försvaret?
Jag tror inte att vi behöver vänta till imorgon för att få reda på det svaret. Alla människor i världen förknippas med ett minne, eller bilder och rörelsesekvenser likt tecknade filmer.
När jag blundar och föreställer mig Cristiano Ronaldo, så får jag upp ett par skiftande bilder i huvudet. Jag ser ett fysiskt praktexempel i hög fart på en vänsterkant, med en boll någon meter framför sig. Axlarna är långt tillbakadragna och bröstkorgen så långt utskjutet som det möjligen kan vara. Det skriker stolthet i hans hållning. Jag ser inte bara två ben, utan i mitt huvud har jag svårt och särskilja hur många ben det är som blixtsnabbt byter position med varandra och skjuter denna muskelpaket framåt. Denna bild i kombination med vetskapen att det här fenomenet har en teknik kompatibelt med en fantasi som få andra ens fantiserar om, skrämmer mig. Jag vet även att han i den otroliga farten, när som helst kan byta riktning och förmodligen bara är ett eller två steg ifrån att ladda ett skott, som självaste Roberto Carlos får ta sats för att få till.
Dessa faktorer räcker för att skrämma upp mig som Sverige supporter, och får mig att tänka på frågan som vi alla undermedvetet i en knapp månad har gått runt och ställt oss själva: ”Hur fan ska man stoppa honom”? Men till skillnad från Simon Bank så tror jag att det bara finns ett sätt! Ett (1) sätt! Du måste få ner honom på gräset!! När det kommer till just Cristiano Ronaldo så krävs det som tur är inte så mycket för att man sekunden senare ska se honom sittandes på gräset, med armarna utsträckta och viftandes, med en frustrerad offer min som söker medlidande från domaren. Det sättet att stoppa honom på är också följt av konsekvenser. En frispark, och ett eventuellt gult kort. Såvida man inte överdriver, utan bara lägger ett par fingrar på hans axel, för det brukar oftast att räcka.
När jag öppnar ögonen för att återigen sluta dem för att byta spelare och föreställa mig Zlatan så ser jag helt andra bilder. Jag ser inte alls lika långa sekvenser. Jag ser ett kollage av bilder. Ibland räcker det bara med att minnas honom i den rullande kameran under nationalsången. Ni vet vilken jag menar, när hans ögonbryn och mun befinner sig i ett läge mellan att vara spända och avslappnade. Blicken säger inte mycket, den känns uppriktigt sagt ganska tom, samtidigt som den sätter igång ett skrämmande och öronbedövande skrik av pondus och stolthet, i det läget heter han för mig Zlatan Ibrahimovic.
I en annan bild i kollaget ser jag Zlatan gåendes på plan med (i Zlatans mått) korta steg. Huvudet har en lätt lutning bakåt och rör sig till vänster och sen till höger i en lite gungande rörelse. Bröstkorgen är likt Ronaldos utskjuten till max, i en ståtlig hållning värdig en Kejsare eller kung, ni väljer själva. Men det som skrämmer mig och förstärker den här bilden är armarna. Armarna pekar rakt ut från axlarna med öppna handflator och det känns som att han täcker halva planen med sin räckvidd. Alltså en känsla av nöjdhet och tillfredställelse. Då blir jag rädd, för då vet jag, då VET JAG att sekunderna innan har det hänt något som för bara någon minut sen inte var möjligt. Inte i den här världen. Inte på den här planeten. Ett nytt sätt att få bollen i mål har Upptäckts. Av publikens miner att döma så förstår jag att dem har bevittnat något de aldrig sett förut. Zlatan har återigen skapat
MAGI. I det läget heter han inte Zlatan Ibrahimovic längre, utan
IBRAKADABRA!Vid det här laget så är det Syntax Error i min hjärna, mitt fokus är totalt bortblåst och det är High Chaparal i mitt huvud. Det flyger både bilder och rörelsesekvenser vilt som överlappar varandra likt kulor i en Western film.
Det är ett tiotal klackar i variationer som man inte trodde var möjliga. Det är skott hårda nog att fälla en tjur som från halva plan söker krysset likt en värmemissil. Jag ser motståndarsupportrar applådera ett insläppt mål. Det är cykelsparkar från 40 meter som får en att tro att det finns en fotbollsgud, som vid skapelsen av just den här bollen bestämde dess öde och exakt vart i målet den skulle hamna. Jag ser ett fysiskt fenomen bryta fysikens alla lagar, vertikalt liggandes en meter upp i luften, träffa bollen med en teknik som inte ska vara möjligt för en sådan konstellation av fysik på två meter och 100 kilo. Just i det läget så känns det som att jag saknar något, jag saknar benämning på det som sker i mitt huvud. Ibra, Ibrakadabra, The Zlat, Pride of Sweden, il genio och även Son of God duger inte längre. Utan jag får helt enkelt acceptera läget och inse att jag blivit
Zlatanerad!!Så, när de portugisiska spelarna imorgon för sista gången innan matchen går igenom sin taktik och i något sammanhang hör namnet, eller tänker på personen Zlatan så undrar jag vilka bilder av Zlatan som dyker upp i deras portugisiska huvud? Den naturliga frågan som dem förmodligen ställer sig själva är: Hur fan ska vi stoppa honom?
Den frågan är svårare att besvara, för det kommer att krävas betydligt fler än ett par fingrar och tår för att stoppa Ibrakadabra.
